Bury me alive
Jag känner mig instängd, instängd inuti mig själv. Någon har skrynklat ihop mig till en liten boll som den sedan satt tunga kedjor runt och nu kommer jag inte loss. Jag kvävs i min konstiga ställning, jag får ingen luft.
Jag sitter just nu framför datorn och stirrar mest. Jag behöver egentligen inte titta på datorskärmen, för vid det här laget kan jag vart alla tangenter sitter utantill, men då och då måste jag se efter så det inte blivit något misstag, eller Words påpekar att ett ord är felstavat. Jag tål inte att det är ett rött streck under något ord jag vet är rätt, det stör mig enormt mycket.
Jag måste säga med stolthet att Molnet inte besvärat mig på hela fyra dagar! Jag ler vid tanken, samtidigt som jag är försiktig med att se till att han inte ser, för då kanske han kommer när som helst och förstör för mig igen. I och med att Molnet låtit mig vara ifred har jag heller inte skurit mig, så mina sår börjar sakta men säkert försvinna helt på armarna, i alla fall de undre. Låren och överarmarna har däremot fortfarande ett par dagar kvar på sig innan de försvinner, men jag kan nästan med säkerhet lova att Molnet och Hon kommer att hemsöka mina nätter innan dess, och det skrämmer mig.
Jag har inte berättat det än, men jag skrev lite förut om mina fobier och sådär, men tillade att jag har fler fobier än bara människor, så jag tänkte berätta lite om några andra.
Jag är livrädd för maskiner, stora sådana som t ex lyftkranar, traktorer, gräsklippare etc. Jag får panik av dem, tror att de ska jaga mig och döda mig. När jag var yngre och skulle gå hemifrån till bussen och de klippte gräset ute på gården tog jag en stor omväg för att inte behöva möta gräsklipparen, och det är lite samma sak med bilar. Stora bilar, speciellt lastbilar, är jätteläskiga. Om en bil står på bakom eller framför mig tror jag föraren ska köra över mig, så då halvspringer jag nästan alltid. Jag får panikattacker ofta, ja dagligen faktiskt. Det är jobbigt, för det gör ont i hjärtat då det slår så hårt och då får jag ännu mer panik för jag tror jag kommer få en hjärtattack.
En annan stor fobi är bakterier. Jag tvättar händerna så fort jag varit ute, skrivit på datorn, pillat på något i köket (mat, knivar, skärbrädor, kattskålarna) och liknande. Jag får ryckningar i hela kroppen när jag känner hur bakterierna sakta krälar över fingertopparna upp mot armarna och vidare in i min mun, så jag måste tvätta händerna noga och ofta.
Jag har även fobi emot kroppsbehåring, det är jätteäckligt. Jag blir deprimerad och får ångest när mina ögonbryn växer ut, jag kan till och med börja gråta av frustration. Har jag håriga armar mår jag illa, så jag måste ha helt slät kropp förutom på huvudet då, annars mår jag ännu sämre än jag redan gör.
Usch, kylan i rummet biter tag i mig. Jag skakar nästan, och det är svårt att trycka ned dator tangenterna, eftersom mina fingrar är alldeles stela av köld. Jag kanske borde avsluta för dagen, ja, det blir nog bäst så.