Vem är jag?
Jag kan se mig själv i spegeln och inte känna igen den som tittar tillbaks. Jag har inte förändrats mycket genom de senaste åren, bara hårfärg egentligen. Insidan är förvärrad också, mer sårad, och mer ärr har lagts till på min kropp. Jag kan inte ens visa mig för min egna pojkvän utan byxor eller tröja längre, jag skäms så över alla ärr som ilsket vägrar ge sig av. På mina ben står det fortfarande inristad ett par ord eller meningar som aldrig läkt bort;
Ensam
Fet
Benji (fyra gånger på olika ställen på benen)
Hate
Ful
Pain <3
Heart <3
Die
I wanna play a game

De kommer aldrig försvinna, de sitter kvar föralltid. De stör mig på många sätt, men på andra sätt finner jag dem även fascinerande och spännande att se på. De ser olika ut från alla håll och distanser, vilket är som en slags lek för ögat.
Överarmarna har många långa ärr, de flesta var en halv cm djupa som färska, men har läkt ihop bra och lämnar istället 5-15 cm långa ärr efter sig. Armarna är blandat, högerarmen visar knappt några ärr alls, medan vänsterarmen måste ha över 1000 ärr nu. Första året jag började skära mig kunde jag göra 70 skärsår per natt, nu blir det mellan 20-30, fast de är djupare och längre.

Allt är blä. Benji och jag bråkar typ varje dag över ingenting, och det går ut över allt och alla jag känner. Dessutom tvingar mamma mig att äta, som idag t ex; "Nu äter du din lasagne!" Hon fattar inte att jag för det första inte är hungrig, och för det andra inte får lov att äta eftersom det sabbar min planering. Jag har räknat att för att gå ner 15 kg inom nästa år bör jag från och med denna vecka och fram till 23 mars gå ner 1kg i veckan. Det känns helt ok, det är ju inte jättemycket att gå ner, fast om mamma ska hålla på lär det väl bli svårare.

Jag tror jag börjar bli riktigt, riktigt nere. Jag smyger ner till undervåningen för att sno sprit från matkällaren när de andra sover, eller när de inte är hemma, eller när jag ska hämta något så man kan passa på att ta ett par klunkar. Närmast står en flaska med etiketten "Rent Brännvin- vodka" och bakom den står en flaska bananlikör. Jag föredrar likör, men vodkan verkar snabbast. Det hjälper inte mycket med det lilla jag får i mig, men det ökar humöret lite i alla fall, och det är det värt. Kommer säkert bli alkis när jag flyttar hemifrån, för jag kommer inte handla mat, bara kläder, smink och sprit. Choklad också, och oboy, men ingen mat.
 Nu är jag ganska trött, så jag måste sova. Men fortfarande ekar frågan i mitt huvud; "vem är jag?"
Hoppas att svaret finns närmre än jag tror, för det hade varit bra. Hej då, och ta hand om dig.