Jag vill bara lägga mig ner och förblöda.
Jag orkar inte mer, jag gör det inte...
Allt gör så ont inuti, mina inälvor slits ut och själen är styckad.
Hjärtat tog Hon och lekte med innan hon slickade på det och trampade sönder det.
Jag vill bara ligga ner i ett varmt, skönt bad eller i rena lakan i min nybäddade säng
och låta blodet rinna, men det går inte för mina rakblad är för slöa för att skära så djupt.
Måste köpa nya, måste köpa nya, måste köpa nya.
Jag vill bara få sova, kunna leva igen.
Jag har aldrig varit ett lyckligt barn, kommer jag någonsin bli?
"Dö, dö, dö. Smutsiga äckel". Molnet viskar i mitt öra. Jag ryser vid hans tonfall.
Han är äcklig, jag vill att han ska försvinna. Snart kommer han förstå hur en dator funkar,
och då kommer jag inte ens kunna skriva om det som händer.
"Patetisk, du är så jävla patetisk. Ingen gillar dig, du är ensam nu Emelie."
Han kommer aldrig vara tyst. Så länge blodet rinner är han borta, men så fort det slutar kommer han fram.
Vad ska jag göra?