En brännande känsla

Jag vill bara gråta. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill känna spriten i min andedräkt, värmen från blodet i mina händer och fukten från mina tårar. Jag behöver det så badly. Jag kan inte stå emot längre. Jag har försökt länge nog.

Lyssnar på Broder Daniel. De är så bra. Och så chattar jag på MSN. Känns som allas problem är mitt fel. Vet inte varför, men att jag inte kan hjälpa mina vänner är hemskt. Jag vill ju att alla ska må bra...

Åh, Shoreline. En underbart vacker låt. Får mig att tänka.

Musklerna är stela, som om jag vore fastfrusen någonstans. Tänk om jag är det? Tänk om jag ligger ute någonstans och fryser ihjäl och bara drömmer att jag skriver det här? Tänk om jag kanske redan är död. Tänk om detta är livet efter döden.
Nej man vad tänker jag för tankar egentligen? Klart jag inte är död. Jag sitter ju här, eller hur? Men man vet aldrig. Man kan aldrig var säker på något.

Börjar bli trött men orkar inte sova. Har ju lovat folk att stanna uppe faktiskt, även om jag ska upp tidigt imorgon. Jag ska hålla vad jag lovat.
Har huvudvärk också. Känns som någon bankar i det med en hammare. Typ as mysigt...

Nej nu känner jag hur tårarna är på väg att rinna ut. Får försöka stoppa dem. Hörs senare.
lalallala

Emelie du är otroligt fin! Tack för låten, den är bra^^ Hoppas att allting ordnar sig för dig och att du ska kunna leva normalt. Något som jag hoppas på att jag ska kunna leva normalt om ett tag.

Fannii

Jag håller med dig Emelie, men kan aldrig vara säker. Vem vet världen kanske inte alls är så som den är. Kanske lever vi egentligen flera tusen år framåt i tiden och ligger nedpackade i mänskliga puppor på rad någonstans och världen som vi uppfattar den bara är en enda stor tredimensionell illusion. Vem vet?




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info