Har seriöst inte orkat blogga denna vecka. Har haft en del jobbiga dagar.
I torsdags var jag hos skolsyster, och hon tvingade mig visa mina armar och blev jättearg på mig för att jag hade skärsår.
Så hon ska boka tid hos skolpsykologen. Kul.
Sen tror min pojkvän att jag är kär i en kille i skolan, vilket jag inte är. Det är jätte jobbigt. Dessutom påstår han sig veta att denne kille är kär i MIG "tillbaka". Suck...
Alla i min omgivning mår dessutom heller inte bäst. Oroar mig mkt för dem, men ah, de verkar ganska kyliga på sista tiden. Speciellt de som sägs stå mig närmast. Verkar nästan som de inte vill vara min vän längre. Känner mig väldigt ensam och tom inuti. Vad finns kvar? Skalet? Själen är ju helt uppäten av det Svarta Monstret inuti mig. Ush.

Igår, lördags, var jag med mamma och syster och köpte finkläder. Det var ganska kul.
Sen var jag med min kille och en kompis och hade kul för första gången på hela veckan.
Vart tog glädjen vägen? Jo, den finns kvar Hemma där jag bodde förut. Här har all glädje passerat och kvar finns bara kyla och negativitet. I want to come home, mommy...