Lilla Hjärtat




Låt oss glömma det som var.
Det är ingen vits med att hålla kvar minnen man en gång höll kärt,
när nuet avspeglar sin sorg.
Jag ska glömma att jag någonsin gillat dig,
radera dig ur mina tankar.
Jag ska glömma din värmande famn,
dina ögon som lös upp regnmolnens hotfulla mörker.
Jag ska glömma allt du sagt, skrivit eller tänkt.
Jag älskar dig inte.
Mitt hjärta spelade mig ett spel, än en gång.
Ångesten förvandlades till kärlek,
men det var inte äkta. Det var bara fejk.

Lika fejkat som mitt leende när du säger att du saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när du pratar om det som vart,
Trots att jag inuti gråter av smärtan du tar upp.
Glömmer jag dig nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag dig nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.

Du lyckades få mig att tro att jag älskade honom, hjärtat lilla.
Men du är sjuk, både själsligt och kroppsligt.
Brusten, skadad och ensam.
Dina råd ska jag sluta följa, ty de slutar bara i kras.
Du säger en sak, jag faller lealöst för det du säger mig känna,
men du vet redan från början att du luras.
Du älskar att luras, hjärtat lilla.
Men nu ska jag sluta lyssna, känna och tro.
För jag inser väl att det inte är sant det du säger,
när det gång på gång slutar i tårar.
För kärleken den bara sårar.

Lika fejkat som mitt leende när han säger att han saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när han pratar om det som vart.
Trots att jag inuti gråter av smärtan han tar upp.
Glömmer jag honom nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag honom nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.

Jag vet inte vad jag vill
Jag vet inte vad jag känner
Så många har jag trott mig älskat
Men i slutändan var det inte så
Antingen lämnar de, eller så lämnar jag.
För det går inte, det går inte att känna så.
Kärlek finns inte.
Bara sorg, och hjärtekross.
Kom nu hjärtat och släpp loss.
Sluta känn, bli lugn igen.
Kanske du blir frisk då,
bara du kämpar emot känslorna.

B, M, P, A, M.
Hjärtat gillade er så.
Men var det verkligen sant?
Illusioner, hopplösa tankar,
sorg, uppskurna lemmar.
Att inte bli bekräftad får hjärtat att sluta känna.
Så nu känner jag inte.
Trots att jag inners inne vet att jag inte kan sluta.
Men vi kämpar, visst gör vi, lilla hjärtat?
För M är för bra för mig. Och ingen kommer någonsin ändå vilja ha mig.
Skräp, äcklig komposthög.
Vi slänger våra äppelskruttar där.
Och mitt i allt ligger jag, med avfallspåsar omkring mig,
och får bananskal i huvudet.
A kommer ta emot att glömma.
Men våra känslor ska vi gömma.
När vi är gammal nog att snart dö, först då kan vi minnas.
För då dör vi ändå snart, då gör det inget om man dör ledsen.
För på ålderdomshemmet är man ändå ensam.
För alla man älskar har dött.
Men vi lyckades glömma B, M och P.
Vi lyckades så bra, då kan vi med A och M också.
Visst kan vi, lilla hjärtat?
Banka och slå, bli frisk igen.
Jag behöver dig, så vi blir vi igen.
Och möter ny sorg, smärta och kärlek,
som du sedan visar var fejk.

Lika fejkat som mitt leende när de säger att de saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när de pratar om det som vart.
Trots att jag inuti gråter av smärtan de tar upp.
Glömmer jag dem nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag dem nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.
För vi kämpar hårt, lilla hjärtat.
Visst gör vi?



NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info