Jag ringde Apartmentbostad direkt när de öppnade halv tio imorse. De sa att jag tidigast får svar imorgon, antingen via mail eller telefon. Nu kan man inte mer än hoppas.

52 sidor. Det är så många sidor jag hunnit skriva i min bok än så länge. Jag skrev hela kvällen igår men det är så svårt att sortera ut allt. Det är så mycket jag vill säga som jag egentligen inte borde.

Även denna gång är Frida och Ulrik mina kontaktpersoner, men Ulrik ignorerar mig. När han går förbi säger han inte hej och nu gick han nyss förbi mig i korridoren utan ett endaste ord. Det känns som jag gjort något fel, jag får dåligt samvete trots att jag inte vet vad jag gjort. Är jag en dålig patient? Är han trött på mig? Tycker han det är jobbigt att jag är här igen? Tankarna susar omkring i mitt annars tomma huvud men hur mycket jag än tänker kommer jag aldrig komma fram till något svar. Han får väl bete sig som han gör, då.

En obehaglig sak hände nu vid lunch. Lena, en äldre och kraftigt överviktig kvinna med rulator blev nekad att vistas ute på avdelningen. Jag förstår inte varför, allt hon gjorde var att prata med en annan patient medan hon satt ner för att vänta på att någon skulle hämta mat åt henne. (Hon kan knappt gå själv så hon ber alltid andra göra saker för henne.) Men tydligen gjorde hon något fel och två av skötarna fick ta in henne på hennes rum och hon fick äta där. Det var läskigt för hon skrek och frågade varför de gjorde så och hon är inte liten i munnen om man säger så.
Direkt efter att jag ätit tog jag datorn och satte mig utanför avdelningen för att skriva, kolla bloggar och Facebook. Jag var inte inne på datorn igår för jag orkade inte lämna rummet. Det finns läskiga patienter här som jag helst vill undvika, så jag går bara ut i nödfall.

Imorgon ska jag vara på BUP och fortsätta den psykiatriska utredningen. Vet att jag ska få något formulär att fylla i men mer än så vet jag inte, men det blir nog bra.

Nu blir det att strosa runt Internet. Pusshej!