En ovisshet
En av mina rumskamrater, Therese, är jättesnäll och trevlig. Trodde hon var ca 18-19, men hon är 26. Jag vill också se så ung ut när jag är 26, haha.
Det enda man gör här är att sova och äta. Det finns absolut ingenting annat att göra. Man kan se på film, men inte våldsfilm. Ändå har vi Wallander/Vallander här och Jurassic Park. Som om inte de är våldsfilmer?
Ingenting här är normalt, och en ny patient kallade mig luder igår. Anita heter hon, inatt slog hon sönder ett glas och skrek att hon var arg. Ibland blir man lite skrämd av andra människor.
Mamma kommer hit klockan ett med boken Vingklippt Ängel. Min favoritbok, lätt. Den är underbar och ger mig hopp.
Det är väl det enda som händer idag. Internet verkar funka lite bättre nu i alla fall, tack och lov. Bara de inte kommer på mig så de tar ifrån det.
Nu ska jag logga ut, hej då!
sv: tack sötnos!pussar
Jobbigt med ovisshet. Just det med ovisshet vad gäller hem/bostad, vart man skall ta vägen och vad som skall hända känner jag igen bara allt för väl. Jag har själv varit i den sitsen. Jag har varit både hemlös och bostadslös och det är otroligt psykiskt påfrestande.
Den där boken du pratar om. Vill du berätta vad den handlar om och kanske visa en bild?
Sv - Tack vännen. Jo, jag börjar lära mig, men vägen är lång och krokig och de blir lite missat här och där.
Dock har jag ett problem som jag inte vet hur jag ska få till på bloggen. Pressentationen om mig. Jag vill inte behöva klicka för att få fram den. Ja vill att den skall synas direkt, men jag vet int hur man gör de...?!? Särskilt inte som jag vill ha kvar de rundade kanterna också...
