Jag var ju bara ett barn
Hade jag vågat säga nej, vågat stå på mig och vetat bättre hade jag kanske inte varit här idag. Jag var så liten, så ovetande. Jag visste ju ingenting.
Och om jag sagt nej till Dig när du frågade, då skulle jag aldrig behövt uppleva misshandel, våldtäkt och lögn efter lögn. Du vill att jag ska komma över det. Nej, du KRÄVER att jag ska komma över det. Men du tänker inte på att det blev ett sånt jävla djupt ärr inom mig att det aldrig kommer läka. Jag tänker på det dagligen. Jag får flashbacks. Jag skär mig för att bli av med bilderna, minnena. Det är det enda som fungerar.
Jag har en tvångstanke. Varje ord jag tänker eller säger skrivs med skrivmaskin framför mina ögon. Det är fruktansvärt påfrestande att se varje bokstav bilda ord efter ord så får man tänker eller pratar. Antar det är därför jag har så lätt för att skriva, för då ser jag ju bokstäverna på skärmen istället för för att se dem framför mig.
Jag har en fråga till er som läser. Vad vill ni läsa om- egentligen?
Jag har bättrat mig på att skriva om hur jag mår, för det var många som ville att jag skulle börja skriva mer djupgående om mitt mående igen. Och ni vet ju att det inte blir några bilder förräns jag har ett hem.
Men vad vill ni läsa om?
Jag känner att jag tappar er, att ni slutar läsa för att bloggen blir tråkig. Och jag vill inte ha en tråkig blogg. Jag vill ha en bra blogg som andra älskar att läsa. Så skriv gärna en kommentar. Tack på förhand. Puss.
Mera bilder !
Tänk inte på att du måste se jättejättejättebra, perfekt ut. Det gör ingen, Det går lättare att se dina texter med bilder, se dom framför sig, hur ser det ut där du är, hur ser du ut när du är där?
Sköt om dig, stay strong <3
Jag älskar när du skriver långa inlägg med dina tankar i. Jag älskar dig, Emelie. Jag älskar hur du skriver, även om jag inte älskar ALLT du skriver, även om jag vill veta vad som pågår i din hjärna så vill jag inte att det ska vara så. Jag saknar dig, hjärtat. <3
Jag är en ny läsare, och jag älskar din blogg.
Inte för att du mår dåligt, för det gör ont att se dig må så dåligt som du gör. Jag har själv mått väldigt dåligt, men jag är på god väg emot det bättre.
Och jag tycker inte din blogg är ett dugg tråkig alls, jag blir glad varje gång jag ser ett nytt inlägg
Jag vill fortsätta läsa om ditt liv och ditt mående. Men jag är nyfiken över din nu privata blogg, om ditt förflutna, men det är ju självklar din ensak om du vill lägga ut det eller inte.
Det var aldrig ditt egna fel. Det var inte ditt fel att du inte kunde säga nej, men du har rätt där. Om du hade sagt nej till honom, så skulle inte allt detta ha hänt.
Man vet aldrig hur framtiden skulle ha sett ut om saker och ting som hänt i livet, inte skulle ha hänt. Men allt detta har gjort dig stark, tillräckligt stark för att du ska orka leva en stund i alla fall.
Jag tycker att din blogg duger som den är, minska bara på vissa saker som gör så att den är lite som alla andra bloggar. {:
Jag vill läsa om hur du har det där du är, vad du tänker, vad du känner, hur du mår, vad du gör, när du gör något.
Hur det är där du är, dåp menar jag inte en beskrivning av hur det ser ut eller hur dagarna ser ut etc utan en kombination av hur det verkligen ser ut, rutiner och hur du känner att det ser ut. Din känsla och tolkning är nyckelordet av vad jag vill läsa.
Ibland önskar jag att jag kunde ta mig in i ditt huvud och trä ett halsband runt molnet, koppla ett koppel och ge dig kopplet så du fick styra över molnet i fortsättningen.
Jag vill läsa om dig helt enkelt, om ditt liv. Dina erfarenheter hjälper mig och många andra att känna sig mer förstådd och att känna sig mindre ensam.
Tack.
Jag älskar din blogg som den är. kollar och läser varje dag.. känner mig mindre ensam med måendet. så, tack.
Älskar din blogg, fler bilder hade varit najs, och typ gratisdesigner som du håller på med nu är jättenajs :)
