You had me suicidal when you said it's over

Hej bloggen, och ni som läser.
Idag var det en rätt jobbig dag. Inte så mycket i skolan, men jag hade för mycket tid att tänka. Satt och väntade på att DBT:n skulle börja i hela tre timmar inne hos BUP och då är det klart man tänker för mycket.
Som sällskap fick jag efter två timmar låna hem Vingklippt Ängel, min favoritbok, av Elizabeth.

De tankar som for omkring i mitt huvud var b la "varför finns jag, varför dör jag bara inte, vad är meningen med livet, om inte att dö?"
Alla sorters negativa tankar attackerade mig från alla håll och kanter, och jag var chanslös. Bröt ihop inne på BUP toaletten och fick intala mig själv om att idag, idag gäller det att ta på masken stenhårt. Idag måste jag spela glad. Annars brister allt jag kämpar för.

Och de gick på det. De på DBT:n tyckte jag verkade gladare än vanligt, och jag sa med lite skratt i rösten att det beror på att jag sovit. Egentligen har jag inte sovit så värst bra, men det var i alla fall något att skylla på.
Det skulle aldrig falla mig in att berätta sanningen för BUP. Den håller jag för mig själv. Möjligtvis att jag berättar för Ragnheidur när jag ska dit den 25e, men absolut inte för Elizabeth. Jag ser mig som ett av hennes projekt, hon har själv sagt att jag är intressant. Därför tror jag hon använder mig som någon slags självskadebeteende analys. Och det gillar jag inte.

Ragnheidur kan man vara rätt ärlig med. Henne har jag berättat om överdoser, självmordsförsök och dylikt för. Det var då hon satte mig på Vänervikens slutenvård... Det, och för att jag överdoserade och hamnade på akuten.

Jag ångrar inte en sekund mina alla självmordsförsök. Jag är stolt över dem. För leva, det vill jag inte. Jag är trött på livet, trött på allt. Framtiden finns, men den är långt borta. Grumlig framför ögonen. Visst har jag drömmar om framtiden, men som jag varje vecka säger till BUP: Drömmar är bara drömmar, de är inga planer.

Det finns ett fåtal saker jag vill göra innan jag dör. Jag vill kunna dö och känna mig fin. Jag ska ha några tatueringar, så många som nu får plats på denna sönderskurna kropp, och så ska jag pierca angelbites och kanske septum.
Förutom det, och drömmen om två katter, så har jag inte mycket mer kvar. Men om jag väl skaffar katter, skulle jag då någonsin kunna lämna dem? Nej det tror jag inte. Kärleken skulle vara för stor. Jag skulle aldrig klara mig- igen. Bli lika nere som jag var när mina egna katter dog. Eller mördades, som jag säger.
Livsgnistan tar slut och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vart hör jag ens hemma?

Allt för mycket tid att tänka. Allt för mycket.
Men kanske det ändå är dags, att faktiskt berätta sanningen snart? Den sanning jag gnagt på ett tag nu. Men frågan är; är de redo för den?
Bambi

Inte dö. Du är i princip anledningen till varför jag fortfarande lever. Du.. har sett mig då jag har mått som värst och sedan stegvis sett mig må bättre & det märkte jag detsamma med dig förra året <3



2009 var ett bra år och jag ska fanimig se till att det kommer fler såna år, för vi hade så roligt tillsammans. Dina katter kommer sitta och vänta på dig & du är vacker som du är, så sjukt vacker. <3

Tilma

åh älskar Vingklippt Ängel <33 och du är fin Emelie<3

Tintin

Älskar den boken <3 massa massa kärlek på den <33



Jag tänker alltid alldeles för mycket jag också =/ det tar 1,5 timmar med buss och tåg att åka till min skola och då tänker jag alltid jättemycket och det resulterar oftast i att jag mår skit när jag väl kommer till skolan =(



Hang in there honey <3

Julia

Emelie. Det kan vara bra att tänka ibland. Jag menar, om du tänker tillräckligt mycket och åt rätt håll, såå. Då kanske du inser att livet är värt att leva. Att livet är nått bra och att det kommer hända bra saker ifall du stannar kvar. (Även om jag själv inte tycker att livet är bra. Men jag tror fortfarande på att det finns någonting bra med det).

Du är bra Emelie, du behöver bara inse det.

<3

Anonym

Du är jättefin,skär dig inte! :/




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info