"Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt"


Det luktade dig förut.
Minnen, hemska minnen kom tillbaks.
De var fina, vackra och underbara när de var, men nu är de bara hemska.
Hemska för att du lurade mig. Om du ens själv vet om att du gjorde det...
Ena dagen var vi två, andra pratade du om ditt livs kärlek- en annan.
Var det ditt sätt att göra slut, eller menade du aldrig att det var vi?
Så många frågor.
Hemska minnen. Det smärtar i hjärtat.
Lukten av de där cigaretterna får mig att minnas dig så starkt.
Och likaså får doften av Axe mig att tänka på dig... Fast du är en helt annan person, men det smärtar likväl hårt det också.
Ni var perfekta. Men jag dög inte till och matchade inte er perfektion.
Ni föll aldrig för mig, utan ville bara ha någon att hålla om.

Men en gång vill jag känna det där som de pratar om.
Kärlek. Äkta kärlek.
Jag har SÅ lätt för att bli förälskad, men har nog aldrig varit kär förutom i er två.
Ni betydde världen för mig. Men nu ... nu pratar vi knappt.
Det är synd. För ni är båda underbara personer. Även om ni aldrig menade det ni sa.

Och så faller ännu en tår, rinner ner för kinden...
Jag har svårt för att gråta, men jag fäller ofta tårar. Tårar jag inte vet varifrån de kommer.
Kanske pga allt som hänt mig. På alla som utnyttjat mig, hatat mig, slängt hemska ord efter mig som ilskna vargar. Eller kanske är det pga den så kallade kärleken som aldrig blir som jag vill.
Kanske är det ensamheten. Kanske är det mitt enormt stora självhat.
Vad än det är, så fäller jag tårar för det. Men gråter? Det har jag inte gjort sen förra året någon gång.
Men jag brast i tårar häromdagen, då jag tänkte på mina älskade katter som vilar i frid vid himlens vackra portar.
En dag möts vi igen, mina vackra pojkar.

Nu rinner tårarna igen. Dumma, dumma minnen. Dumma, dumma tankar.
Dumma dumma mig.
Dumma äckliga fetto.

Jag har ätit en bulle och en matskål pastasallad idag. Känner hur fettet hänger över byxkanten.
När ska detta få ett slut?