The first cut isn't always the deepest

Inatt kände jag ångesten gnaga inuti mig igen.
Fram med rakblad och skära. Det blev 1 cm djupt, två cm brett och ca 5 cm långt.
Jag ville skära upp hela mig. "Skära bort min otillräcklighet..."
Jag känner att jag inte finns där för andra, trots att jag anser det vara min plikt.
Jag känner att jag misslyckas i allt jag gör.

Till råga på allt börjar mitt hår ge med sig. *Suck*. Trodde aldrig det skulle hända mig.
Inte ens Blood on the Dancefloor kan få mig på bättre humör.
Jag vill bara... upphöra.
Muff

Säg till om det är något du vill prata om, eller om det finns något jag kan göra. <3

Du når mig på både mobilen och msn vackraste.

Julia

Men Emelie älskling.. Du får inte göra sådär.. Du får bara inte... Jag vill vara hos dig, finnas hos dig och göra allt bra. Men.. Jag kan inte.. Jag är för jävla dålig som inte kan få dig att må bra. Du är en av dom bästa människor(ängel) jag någonsin träffat på. Du är så otroligt vacker och jag förstår inte varför du ska göra sådär emot dig själv.. Åh.. Emelie.. Älskade Emelie. Nu vill jag bara gråta.. Emelie.. Snälla, sluta med det där..

<3

Candy

- skribent på http://www.eye-candy.se

Snygg design! & försök se skärsåret som ett återfall om det går, men du tar nya tag nu och det kommer att dröja länge till ett eventuellt nästa återfall?



& hm, inte för att vara oförskämd, men... mäter du dina skärsår? =S




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info