Känner värmen från din hud
Stå ut med mig, ja jag älskar dig.
Solen lyser, och det kanske är sant så som det sägs att efter regn kommer solsken. Jag menar, det kan ju inte regna hela tiden, precis som solen inte kan skina hela tiden.
Molnet har fullständigt greppet om mig. Det blev tydligt under middagen, då vi åt hembakad pizza.
Efter tre omgångar (jag var hungrig) så kändes det som jag skulle spricka. Även om varje bit inte var särskilt stor så kom ångesten och Molnet väste hur fet, oduglig och vedervärdig jag är.
Jag styrde därför stegen mot mitt rum och loggade in på datorn. Jag känner att jag behöver skriva lite, innan jag exploderar av alla känslor.
Tiden går och jag stirrar på skärmen. Orden försvinner och jag vet för första gången på länge inte vad jag ska skriva. Kanske man borde ge upp bloggandet, kanske det bara förvärrar allting?
Jag vet inte. Jag vet ingenting längre, bara att blodet, Molnet och rösterna har mig i sitt grepp och jag kommer inte loss från deras vassa klor som river sönder min hud.
Jag skar igår. Djupt, eller ja, rätt så djupt. En cm kanske, vet inte riktigt. Kunde blivit mer, om jag inte varit så himla trött. Ville bara sova bort hela dagen, men nu får man inte sova under dagarna längre.
Har varit och hyrt film, en drama och en komedi. Man får inte se på skräckfilm här tydligen. Ännu en dum regel. Tur att jag har datorn här, så kan jag se ändå. Funderar på att se Blair Witch Project igen ikväll. Den är helt okej, men inte ett dugg läskig. Jag tycker den är intressant, och inspirerande.
Haha, jag ser tre blodpölar vid skrivbordet. Har ingen aning om hur de kom dit, måste gått i sömnen eller något. Men jag... går inte i sömnen så jag vet inte. Skitsamma. Usch. Orkar ingenting. Vill bara dö.
Jag fick chansen, du gav mig chansen. Men nu är det försent. Kommer skära ikväll igen. Det vet jag att jag kommer, för det gör jag alltid varje dag, som på rutin.
Får se hur djupt det blir. Just nu känns det som jag vill skära för att dö om jag ska vara ärlig. Men jag vet inte. Allting är som en dimma och jag kan inte se klart just nu.
Solen lyser, och det kanske är sant så som det sägs att efter regn kommer solsken. Jag menar, det kan ju inte regna hela tiden, precis som solen inte kan skina hela tiden.
Molnet har fullständigt greppet om mig. Det blev tydligt under middagen, då vi åt hembakad pizza.
Efter tre omgångar (jag var hungrig) så kändes det som jag skulle spricka. Även om varje bit inte var särskilt stor så kom ångesten och Molnet väste hur fet, oduglig och vedervärdig jag är.
Jag styrde därför stegen mot mitt rum och loggade in på datorn. Jag känner att jag behöver skriva lite, innan jag exploderar av alla känslor.
Tiden går och jag stirrar på skärmen. Orden försvinner och jag vet för första gången på länge inte vad jag ska skriva. Kanske man borde ge upp bloggandet, kanske det bara förvärrar allting?
Jag vet inte. Jag vet ingenting längre, bara att blodet, Molnet och rösterna har mig i sitt grepp och jag kommer inte loss från deras vassa klor som river sönder min hud.
Jag skar igår. Djupt, eller ja, rätt så djupt. En cm kanske, vet inte riktigt. Kunde blivit mer, om jag inte varit så himla trött. Ville bara sova bort hela dagen, men nu får man inte sova under dagarna längre.
Har varit och hyrt film, en drama och en komedi. Man får inte se på skräckfilm här tydligen. Ännu en dum regel. Tur att jag har datorn här, så kan jag se ändå. Funderar på att se Blair Witch Project igen ikväll. Den är helt okej, men inte ett dugg läskig. Jag tycker den är intressant, och inspirerande.
Haha, jag ser tre blodpölar vid skrivbordet. Har ingen aning om hur de kom dit, måste gått i sömnen eller något. Men jag... går inte i sömnen så jag vet inte. Skitsamma. Usch. Orkar ingenting. Vill bara dö.
Jag fick chansen, du gav mig chansen. Men nu är det försent. Kommer skära ikväll igen. Det vet jag att jag kommer, för det gör jag alltid varje dag, som på rutin.
Får se hur djupt det blir. Just nu känns det som jag vill skära för att dö om jag ska vara ärlig. Men jag vet inte. Allting är som en dimma och jag kan inte se klart just nu.
Cine
Vad heter den där bilden du har längst upp i bloggen? Hur som helst så gillar jag den =)
Vet du om det går att få en mer personlig look på min blogg?
Nu ska jag ta och läsa detta inläkk i din blogg... kram
Cine
Vet inte vad jag ska skriva nu efter att ha läst din blogg... KRAM Jag vill verkligen att du fortsätter blogga, jag hoppas att du gör det.
På något vis måste du ju oavsett få ut dina känslor. Fortsätt leva, du har så himla mycket att ge till andra, och att få.
HannaH
gumman, jag älskar dig, det sista ja vill är att du ska försvinna, men vi klarar det tillsammans, och jag saknar dig min ängel, försvinn inte <3
Victor....
Du lovade.
TigersysterN
Emli, jag har sjukt mycket att prata om.
skriv till mig på msn någong gång, även om jag är offline, oki?
jag har fastnat i anorexin
