Du stack ett hål i min kevlarsjäl
Början på dagens BUP samtal. Slutade med en kedjeanalys. "Vad är det som utlöster det, när, var, hur? Långsiktiga och kortsiktiga negativa och positiva konsekvenser.
"Vad ser du för negativt med att skära dig på kort sikt?"
"Inget mer än att jag kan bli retad för det, av andra. Som inte förstår att det gör mig finare."
Frågor, så många frågor. "Varför tycker du det gör dig finare, vad gör du om 5 år, tror du att du skär dig när du är 28 år också, vad händer när du blir 18?
Jag berättade. Mina drömmar. Men drömmar är inte planer. Drömmar är förhoppningar.
Jag drömmer om att bo med Bambi och Albin i Stockholmsområdet. Drömmer om att en dag bo i LA som känd fotograf eller webbdesigner.
Jag drömmer om två katter. Jag drömmer om frid från Molnet. Jag drömmer om mycket. Pengar, uppskattning, ångestfrihet.... You name it.
"Jag blir ledsen när inte såren blir djupa längre."
"Men du väljer väl själv hur djupa de ska bli?"
"Nej, det bara blir..."
Hon förstår inte. Hon kommer aldrig att förstå. Och det är inget jag ogillar, jag accepterar det. Alla är olika. Vissa, de som är hela, förstår inte trasiga människors tankar och beteenden. De klassar det som onormalt och fel.
Men bara för det är annorlunda, betyder det inte att det är fel. Samma sak; förr tyckte man homosexualitet var en sjukdom. Nu för tiden tror man att skära sig tillhör en sjukdom. Bara för att det är annorlunda och inte görs av majoriteten av folket.
Man blir bara så less. Jag hatar somrarna pga en enda sak: Folk accepterar inte min kropp. Att jag hatar den är en sak, men de hatar den för något helt annat: mina ärr.
De ser snett på mig, ger mig elaka kommentarer och tänker inte alls på att det är något jag valt själv. De tror jag skär mig för att jag är sjuk. Eller för att jag är "emo" som så många kallar oss tigersystrar och bröder.
Visst, från början skar jag mig för att jag var ledsen, och för att jag ville offra det allra finaste jag hade för mitt då livs kärlek, sångaren i Good Charlotte. Jag ville offra mina fina rubiner för honom, och det gjorde jag.
Elizabeth tittar på mig som om jag vore helt sjukt störd. Men det är jag inte. Jag är bara annorlunda mot normen, och det som bryter normen klassas som onormalt och fel. Fastän det är just den processen där som är det som är fel. Fel, fel, fel.
Jag skulle kunna debattera om våra rättigheter som människor i timmar, men ingen lyssnar.
Vi är ensamma tigrar i denna värld. Ensamma, och ingen vill föra vår talan. Så vi står ensamma kvar. Med varandra, och våra kära rakblad som vänner. Och det blir allt fler ränder på tigerkroppen. Fler och fler för var dag. Tiden går, och tigrarna blir fler. Men ändå vill ingen lyssna. För det är lättare att klassa tigrarna som onormala och sjuka än att ändra folkets uppfattning om dem. "Man kan aldrig lära en gammal hund att sitta" sägs det, och det är precis vad det här handlar om. Man kan aldrig få vuxna människor att acceptera tigrarnas sätt att leva på. För de är så ovana vid det. Hade de lärt sig redan som små, att det inte är något fel med att skära sig, så hade de aldrig reagerat så. Då hade det bara vart ett av alla andra sätt att leva på.
Nej, vet ni vad? Jag tycker det är dags att folk slutar kalla oss sjuka, dumma i huvudet och onormala.
Vi är inte mer än människor. Vi också.
I dagens samhälle är viss det finaste som finns att vara precis som alla andra. Att vara "normal".
Men vad är egentligen normalt? vem är det som har bestämt det?
Tänk vad mycket lättare det skulle vara om man bara fick vara sig själv och se ut precis som man ville utan att någon skulle bry sig.
Varför får man pierca och tatuera sig Men så fort man skär sig pyttelite så tas man in på psyk.
Man bestämmer väll över sin egen kropp och om man vill ha ärr så tycker jag att man ska få ha det utan att någon ska behöva bry sig och klaga.
men folk tittar snett så fort man ser annorlunda ut . och jag har samma problem .. alla tittar på mina armar och ben .. det sliter lite på en men jag har lärt mig att inte bry mig drf jag är mer än massa ärr . vi har en personlighet och jag förstår inte hur vissa personer fungerar .. vad ger dom rätt att kolla snett , viska och kalla en saker .. inte en jävla rätt alls .
bra sagt , det är sant , vi är inte mer än människor .. vi är människor precis som dom .
stå på dig gumman <3
Det du säger Emelie, det är så fruktansvärt rätt. Precis så tänker jag. Och du framför det på ett jävligt bra sätt. Du är duktig på att skriva Emelie. Du får fram det du vill ha sagt. Du är bra. Puss. <3
så-sant.
(<3)
håller med, som fan. ska själv dit denna eftermiddagen, tanten förstår inte mig heller.
Alltså, din BUP tant är sjukt dum i huvudet.
Det ska bli skoj att bo med dig och Albin. <3
tigrar.. det lät fint, det du skriver, det känns fint och rätt. att ingen förstår det kommer alltid vara så, för alla har en bild av normalt och onormalt. när man är helt ensam, och det enda man får är komentarer och sneda blickar känns det fruktansvärt hopplöst. jag tycker det är vackert, jag älskar mina ärr.. men jag vill inte heller uppmuntra dig till att skära, för du är vacker, jag har träffat dig och du är snygg, du borde vara nöjd över din kropp som den är. sen saknar jag dig mycket emelie, jag saknar den sammhörighet jag känner med dig, som jag inte känner med någon annan, att du får mig känna mig mindre ensam, jag kommer alltid stå i evig tacksamhet till dig för det. du är bra en bra människa, även om jag vet att du inte tycker det, är det min åsikt som jag alltid kommer stå fast vid. Men vi tigrar lär alltid få fammla i mörkret, men du ska veta att i det där mörkret kommer jag alltid finnas där så när det blir alltför ensamt, kan du alltid hålla min hand. Kram på dig <3
