Ensammast i Sverige
Allt är så tomt. Jag känner mig verkligen inte levande.
Allt jag tyr mig till är mina slöa rakblad och Kent i högtalarna. Allt annat känns bortblåst, och helt utom räckhåll.
Jag vill bara slita loss mitt ansikte och min kropp. Jag är så oren i själen. Hora hora hora viskar Molnet.
Jag vet att jag är en hora. Själen är oren. Den är äcklig. Den måste straffas.
Torkat blod på armen. Det kliar. Biter sönder läpparna, de blöder. Rätt åt dig, säger han.
Och han har rätt, så rätt.
Jag vet inte varför, men helt plötsligt ser jag inget ljus alls. Det känns som jag är ensammast i världen. Ensammast i Sverige.
Vart är vännerna jag inte har? Har jag ens några vänner? Nej det har jag nog inte när jag tänker efter.
Jag vågar inte gå till skolan när Bambi är sjuk, för jag vill inte vara ensam.
Och ensam är vad jag är. Ensam som bara den.
Jag behöver någon som behöver mig. Jag behöver hålla om någon och säga att jag älskar den.
Inte möjligtvis en kille eller tjej. Någonting eller någon.
Fanta kanske. Hon har alltid funnits där. Fanta är mitt äldsta och mest älskade gosedjur. Jag fick henne när jag var 2 år av min älskade morfar. RIP<3
Jag orkar ingenting. Orkar inte andas, orkar inte leva.
Ändå sitter jag här och skriver. Men jag är ännu en gång borta i min egna lilla värld och fingrarna liksom skriver av sig själva. Jag vet knappt ens vad jag skriver. Allt jag tänker blir till ord på skärmen av sig självt.
Då och då blir det en paus mellan skrivandet och jag stannar till för jag vaknar upp ur min lilla värld och märker att jag visst skrivit något, och måste läsa igenom vad.
Ända sedan jag pratade med Mikael på msn har jag varit nere. Det är inte hans fel, men jag oroar mig för honom. Han har det inte lätt.
Och det horiga jag gjort kan jag aldrig förlåta. Förlåt att jag äcklar ner alla. Förlåt.
Jag vill ju bara vara så bra. Men jag lyckas inte. Jag misslyckas så totalt.
Som med skolan. Jag vill ha MVG i allt. Ändå lyckas jag inte för jag har ingen ork. Från ett VG+ i svenskan till ett IG för att jag aldrig är där. MVG i rörlig bild till G för att man tappat gnistan att göra något bra.
Jag vill bara gråta ut allt men då hör dem. Jag vill inte att mamma ska komma in och fråga; "varför gråter du?"
Det vill jag inte. Jag vill kunna gråta utan att någon frågar varför.
Och jag kommer inte orka skolan imorgon. Men mamma kommer inte förstå.
Hon förstår inte hur ensam jag känner mig. Hur tom min själ är. Den riktigt ekar efter något att fylla den med. Den är så tom på känslor av glädje och kärlek att det gör ont. Det svider i själen och det bränner bakom ögonen för nu börjar tårarna rinna sakta, tyst ned längst med kinderna.
Allt jag känner är sorg. Ingen glädje alls. Inte ens tågluffen till sommaren gör mig glad. Ingenting.
Jag vill inte leva längre. Men jag kommer ju leva. För jag kan inte ta livet av mig, för jag har inget att göra det med. Ska jag dö så ska jag överdosera medicin, och det kan jag inte. Andra sätt är ett big no no. Mediciner ska det vara. Då känner man ingenting. Man bara dör.
"Sälj dig, sälj dig dyrt" säger Kent i en låt.
Vad är då jag? Billig. Jag vågar inte säga nej. Jag gör vad som helst för att folk inte ska bli sårade.
Förlåt mig själv, säger mitt inre. Men jag kan inte förlåta dig Emelie. Jag kan inte förlåta dig.
Nu är det inte jag som pratar utan den andra Emelie.
Den som är den bra människan. Den som jag önskar jag vore.
Jag kan aldrig förlåta dig för det du gjort genom åren. Hur oren du varit i själen. Hur du missbrukat förtroenden och pestat ner andras liv.
Men jag kan väl få en chans att gottgöra mig?
Men det får jag inte. För alla chanser är förbrukade och jag vet inte längre vad som är rätt och vad som är fel.
Ångesten är för stor och min högsta önskan är att dö.
Jag vill bara dö. Jag vill verkligen dö. På riktigt.
Du är aldrig ensam för jag finns här.
Du är aldrig själv för jag tänker på dig.
Du är alltid älskad för jag älskar dig<3
ingen annan kan förstå hur det är, ingen kan förstå hur man har ont i hela kroppen för man orkar inte och dom där styr en. ingne annan förstår att det posetiva inte hjälper när dom där talar om för en hur usel man är, och så fort man inte kan hålla tillbaka tårarna kommer någon och tjatar om vad som hänt. Man vill vara bäst, inte bra, bäst, man vill vara en sån som alla vill ha, men allt man gör är fel och vem vill ha någon som är misslycka. jag vet att det kanske inte hjälper när jag säger att jag tycker om dig, men det gör jag faktiskt, du är en bra människa en bra människa som styrs av mörkret. jag förstår hur det är.. men jag tycker du är bra, det ska du veta! <3
Lilla vännen. :( <3
Jag finns här för dig, jag skrev mitt mobilnummer i ditt andra inlägg. Där finns jag nästan jämt. Du är en bra människa Emelie. Du är vacker och förtjänar kärlek. Någon som finns där för dig. Men Bambi, hon finns väl alltid där för dig? Det är synd att hon är/har varit sjuk :(
Jag tycker att du ska få se det vackra i dig, du är otroligt vacker. En bra människa. Du är snäll. gråt ut med ditt gosedjur i famnen, somna och vakna glad imorgon. Jag tycker att du ska få må bra, för du förtjänar det. Och du, du är ingen hora. men jag förstår det du säger, jag känner mig som en hora. Så vi kan väl vara horor tillsammans? <3
Jag känner så väl igen mig i din ångest, och även om jag inte inte känner dig så vill jag bara ge dig en kram
känn dig inte ensam.
det är bra att hålla om någon. gosedjur är bäst, och djur. de är alltid snälla och tröstande.
du är underbar, försök att orka <3
fan vill bara krama dig :(( <3<3<3
<3
