Jag är så trött på allt tjat... Jag vill inte höra mer.


Jag är så sjukt trött på alla som klagar över det ena och det andra. De flesta jag pratar med över datorn är depp, depp och åter depp. Varför? Jo för saker som hänt. Hänt. Det betyder dåtid, inte nutid och inte framtid. Folk ser bara tillbaks och klagar på det förflutna hela, hela tiden. Varför? Det är en bra fråga. Liksom jag har upplevt en del saker i mitt förflutna som nog är en bra bit större att klaga på än det flesta jag snackar med gör. Jag hade ju en pappa som försökte mörda mig och resten av familjen två gånger, i alla fall som vi vet om, det kanske var fler egentligen, jag hade massor av vänner förr som totalt ignorerade mig så fort jag fick veta om att jag skulle flytta, jag har skurit mig i 3 jävla år, jag har aldrig haft det bra under uppväxten och bla bla bla listan goes on and on. Seriöst, ska man klaga över sånt som hänt för flera jävla år sen? Nej, man ska se framåt. Man ska SKITA i vad som HÄNT och tänka; Vad KOMMER hända? Vem vill inte veta hur ens framtid ser ut? Kommer man gifta sig, kommer man få sitt drömjobb, sitt drömhus, underbara vänner och ett bra liv? Det vill väl alla ha?
Skit samma om det var dåligt förr, det är ju inte alltid dåligt. Livet är en bergochdalbana, så är det bara. Ibland åker den bara ner, ner, ner och annars upp för en hög backe av lycka. Det går aldrig bara ner eller bara upp, för likt en karusell måste det växla lite grand för att fortsätta vara spännande, annars hade vi ju aldrig velat åka den igen, eller hur?
Att man seriöst orkar klaga på allt och allt och allt. Vänner sviker, så är det bara. Familjen är hemsk, så är det bara. Deal with it, alla har det så. Det är ingen unikt som händer bara vissa utvalda personer, vi har alla en dålig erfarenhet av livets första år. Jag menar, hur många ungdomar mår egentligen bra? Typ 1 av 10. Jag är trött på att agera som någon slags psykiatriker, det är inte mitt jobb och inte min plikt. Lär er för fan att vara glada! Jag är trött på ert gnäll, LE FÖR FAN LITE!


Livet blir bättre. Om inte i morgon, så kanske i övermorgon. Man får helt enkelt göra det bästa av varje dag själv, för lycka kommer inte som ett brev på posten, den får man skapa själv.