Vredesutbrott




Jag hatar mamma och Tommy.
De är äckliga, jobbiga och cp.
Inatt hade de högljutt sex i typ 2 timmar vilket resulterade i att jag var tvungen att skära mig bara för att koncentrera mig på något annat än deras äckliga ljud. Sen när de ÄNTLIGEN slutat kunde jag såklart inte somna eftersom min kropp verkar blivit imun emot sömn.
Någon gång lyckades jag dock somna eftersom jag vaknade på morgonen av, gissa vad? De hade sex. IGEN!
Hur orkar de? Och respektlösa är de också, för väggarna här är cp tunna och mitt rum ligger precis intill deras. Jag tål inte sånt, det är äckligt, vidrigt och sjukt bisarrt!
Jag såg på klockan och den var åtta. Så jag somnade om, men det gick inte så bra. Klockan tio ringde mitt alarm för att jag skulle upp och göra mig i ordning för att träffa Bambi, men när man står i hallen och plattar håret kommer mamma och säger att jag inte alls ska någonstans för Tommys brorson Albin fyller 15. Och då måste vi såklart komma dit.
Jag blev arg och vi började bråka, mamma påstod att jag vetat detta länge men de hade inte sagt ett ord till mig. Så började hon ta upp saker som inte ens hörde till ämnet, som att mitt täcke är blodigt och sånt där helt orelevant.
Så det slutade med att jag än en gång fick avboka med brur och spenderade resten av dagen i tystnad.


Nu sitter jag här och bara... finns? Jag är arg, irriterad, trött och tankspridd. Har drömt massa mardrömmar som fått mig att gråta både i sömnen och när jag vaknade. En av drömmarna var att Abbe och Hebbe kom tillbaks precis som om de aldrig blivit avlidna, och jag blev så glad att jag grät och tänkte att nu när de är tillbaka ska de stanna för alltid, men icke då. Mamma gjorde samma sak igen: hon skickade dem till veterinären för att avliva dem. Denna gången bröt jag ihop dubbelt emot förra gången eftersom smärtan upplevdes igen plus att mamma var såpass grymm och ond att hon kunde med att göra om det. Jag bröt ihop fullständigt och ingick i någon slags koma av sorg. Åt inte, pratade inte... Bara låg i sängen utan ett ord, med stundvis rinnande tårar längs kinderna.
Det var den värsta mardrömmen jag hade under natten, men den svider än i hjärtat. Jag saknar dem så enormt mycket att jag kan dö.


Mamma och Tommy är fortfarande hos Albin och firar, men jag och Kimona fick lov att åka hem tidigare. Turligt nog. När jag kom hem fick jag ett plötsligt infall i att plocka fram den maskulina sidan av mig. Alla har två sidor, en kvinnlig och en manlig. Ibland känner man för att vara tjej och ibland känner man för att vara kille. Då och då får jag lust att leva som kille bara för att liksom testa på skillnader man upplever i vardagen etc. Så någon gång kommer jag säkert vara kille på stan eller något för att utforska dessa skillnader. Sånt är intressant, nästan som sociala experiment eller något liknande.
Om jag hade varit kille hade jag velat heta Shawn, Shane, Aiden, David eller Alex, för de är de finaste namnen av alla killnamn tycker jag. Men David och Shane/Shawn passar mig nog mest.
Jaja bloggen, jag avslutar detta inlägg med en bild på mig som kille <:
Undrar dock om jag verkligen ser ut som en.


Bambi

Bilden var snygg, käre brur. <3

Hm, dagen lät inte alls bra och jag känner knappt din mamma eller Tommy, men jag vet ju hur dom är, med tanke på att dom har skjutsat hem mig osv ett antal gånger. Dom borde avlivas och dina katter borde vara vid liv.

Snart flyttar vi och då ska du vara lycklig. <3

Johanna

- skribent på http://popkiss.blogg.se/

åh fyfan vad jobbigt, lät inte som en vidare bra dag.

men bilden var jättefin, du är snygg :*




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info