Hej bloggen. Jag har haft en bra dag, faktiskt.
Var och hämtade upp Bambi hemma hos henne 11, för jag trodde vi skulle ses då fastän det var klockan 1.
Mitt minne är inte så värst okej. Det blir allt sämre.

När jag kom hem, vilket jag dessutom tvingades till av min käre mor, försvann glädjen och mörkret inom mig kom fram.
Hej igen, skärsår. Hej igen, ångest. Hej igen, tårar.
Ibland vet man inte ens varför man mår dåligt, man gör det bara av ren rutin. Men nu vet jag en del av det och jag tror det bara gör saken värre.

Förresten så läste jag igenom ett gammalt block med dagbokstexter i. Det var från 2007. Rätt tragiska saker jag skrivit om. Mycket självmordstankar och försök och kärlekshat.
Men så har alltid livet varit. En väg med mängder av kullar, berg och dalar. Vissa toppar är höga av glädje medan andra går i bott.
En sak har jag dock lärt mig: Den här sommaren är sjukt lik 2006 sommar. Det är tre år senare, det är nya personer, men det som händer är i princip detsamma.
Det skrämmer mig lite. Tänk om livet går på repeat och jag bara inte var snabb nog att trycka på stoppknappen?
Möjligheten finns. Frågan är bara; hur vet man om det är sant?