Jag har sårat många. Enligt dem.
Själv har jag svårt att tänka att någon skulle sörja över mig.
Som de flesta vet, så har jag ju inga vidare höga tankar om mig själv.

Det som hände, att jag hamnade på NÄL sjukhus inne på akuten och intensiven efter en överdos där jag förlorade medvetandet, är inte som det låter. Jag gjorde inget självmordsförsök. Det hela blev missförtstått och blä.
Men jag har mycket ångest för jag vet att Bambi blev ledsen, och eftersom hon är min bäste vän gnager det i hjärtat att ha sårat. Och enligt Kimona blev även Mikael och Adam och Benji ledsna. Hon ringde tydligen de flesta nr hon kunde hitta i min mobil.
Jag är som sagt inlagd igen. Har inte egen utegång, vad jag vet. Trist.
Blir utskriven den 8e augusti. Saknar att vara fri.
Mina armar har läkt helt. De är ärrade och har ingen solbränna längre, men förutom det är de hela.
Jag saknar dock såren till viss del. De var min trygghet.


En sak som dock är mindre trevlig är att under tiden på NÄL så tog de EKG, hjärtmätningar, på mig och det visar sig att mitt hjärta slår väldigt ojämnt, och det är inte bra. Så nu denna vecka eller nästa ska jag ta nytt EKG men om inte det heller är bra så kommer jag behöva hjärtmedicin. Jag är rädd, bloggen. Jag vill inte ha problem med hjärtat redan nu! Jag är för ung... >:

I övrigt mår jag faktiskt okej. Var på Överby med familljen idag och mamma har faktiskt blivit snäll sen det som hände. Hon tror nog jag ska "stanna kvar i livet" om hon är det. Hon har  t o m köpt en hoodie, ett halsband och underkläder åt mig, liksom.. Det är sällsynt!

Nu ska jag läsa några bloggar, sen får vi se vad som händer. Hej då.