Ensamhet

Har ännu en gång gett mig in på att blogga. Har nog haft tre-fyra hittils men har alltid lyckats tröttna efter ett tag. Nu hoppas jag att denna stannar åtminstone några månader.
För två veckor sedan började jag första året på gymnasiet. Linjen blev Media men det var inte önskat, du förstår jag ville gå musik, men mina betyg (över 200) räckte inte till så det blev andrahandsvalet. Jag märkte med ens att jag var utanför i klassen. Folk pratade inte med mig, utan frös ut mig. Jag pratade med rektorn redan samma dag men hon tog god tid på sig innan hon bestämde att jag skulle få byta från A till B klassen. MP1B (Medieprogrammet 1B) blev det då, där jag går nu.
Att gå i en skola där alla är helt okända för en är aldrig kul. Tänk då att man dessutom är nyinflyttad, känner inte en kotte förutom folk man snackat lite kallt med på bilddagboken.se och inte vet någonting om hur man "är" i denna staden. För det dröjde inte länge innan jag upptäckte att folket här inte alls var som mig själv, de är mycket mer barnsliga och oseriösa. Jag växte upp i Göteborg där jag spenderade mina första tre år på Hisingen. Efter ett tag flyttade vi till Kode som ligger inom Kungälvs kommun där jag bodde fram till år 2000 då mamma brast ihop och skiljde sig från min pappa. Honom kan jag ta upp någon annan dag.
I alla fall, jag flyttade inte långt den gången, men ändå kändes det inuti. Den nya staden blev Kungälv, så det var ju i samma kommun åtminstone. Jag fick ett par vänner som höll i några år men sedan blev det helt ensamt när man kom upp i åk 4 på den nya skolan (Montessoriskolan Älvkullen, har många hemska minnen jag kan ta upp någon dag)
Var ensam ända fram till 8:an. Hade en kort period där folk var med mig när de själva inte hade någon, dvs om deras kompisar var sjuka eller så. Då dög jag men aldrig annars. Blev alltid vald sist i grupparbeten odyl. Kul.
Den här flytten har dock tärt på mig enormt mycket. Det var förra året som mamma och hennes pojkvän beslöt sig för att det vore dags att flytta ihop snart. Från början var det tänkt att jag, mamma och min syster skulle köpa en lägenhet, eftersom hennes kille redan bodde i den nya staden, men alltmer som tiden gick, och de tillslut fick ett erbjudande på detta huset jag nu skriver ifrån, blev det en flytt för allesammans. Nu bor vi här, vi fyra och våra tvp tioåriga katter Abbe och Hebbe. Jag trivs inte, ush nej.
Att flytta ifrån Kungälv till Trollhättan där jag nu bor är hemskt och ensamt. Folk tar avstånd från en här, de är ovälkommande och de verkar vilja stöta bort mig. Jag vill härifrån snarast möjligt. Jag mår verkligen skit här.
Det är en stor del till min senaste depression. Mamma vet inte om det än, trots att det nu är över två år sedan jag började må riktigt dåligt. Jag skadar mig själv och har gjort många dumma saker. Har bränt mig, druckit aceton, men framförallt skärt/skär.
Endast en gång har hon märkt och det var efter att jag publicerat en bild på bilddagboken.se där man såg skärsåren. Min syster, som även hon är medlem fick syn på bilden och skvallrade med ens till mamma. Sen dess har hon inte märkt något trots att jag har djupa ärr och huden är alldeles förstörd.

Men nu tror jag att det är dags att plocka fram kommande dags kläder och sätta klockan. Sista skoldagen för helgen imorgon, yippie! Sen drar man HEM till Göteborg för att träffa kompisarna och pojkvännen.
Ha det bra

/Em



NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info