Jag ser saker. Han slutar aldrig visa dem för mig. Han har något lurt på gång, Molnet.
Det var ett tag sedan Hon uppenbarade sig för mig, även fast hennes ord och tykna blickar ofta besöker mig på morgonen, eller när jag ser mat framför mig. "Du är fet, du kan inte äta. Hur ska du någonsin kunna bli smal om du äter sådär mycket?!" säger hon och blåser sin rök i ansiktet på mig med ilskna, genomborrande blickar. Hon hatar mig, hon önskar jag vore död, det vet jag.

Helgen är sämst, varje helg. Mamma tvingar mig att äta då, medan jag under veckodagarna kommer undan ganska bra. Idag har jag ätit min vanliga frukost på yoghurt och te, en lussebulle och druckit två koppar varm choklad. Just det ja, en liten Center på fyra rutor också. Det är mer än jag borde äta, men Centern var endast till för att få i mig lite energi så att jag inte skulle somna.
I helgen såg det värre ut dock;
Lördag: en macka, 2dl yoghurt, en halv stor pommes frites med kebabsås och krydda.
Söndag: Mannagrynspudding med grädde och jordgubbssylt (Äckligt, äckligt. Tvingad)
och en megastor bulle från Liseberg.
     Som man själv kan se var det ingen bra helg. Jag måste skärpa mig, måste cykla mer och äta mindre. Jag tål inte att se mina två äckliga bilringar, mina lår som gungar när jag går, min enorma rumpa som jag bara vill gråta över, och mina hamsterkinder som dallrar när mina fötter slår i marken. Jag är äcklig, jag hatar hur jag ser ut.

Ett kilo i veckan fram till 23 mars. Det ska jag väl ändå klara? Lättare hade det varit om vågen här hade funkat, jag kan inte kolla min vikt så jag kan omöjligt veta hur mycket jag går ner/upp. Jag gråter fortfarande när jag tänker på att jag gått upp tre kilo sen i somras. Jag har ju inte ätit mer, så vad kan det vara?

Jag ser en syn. En konstig syn. En tjej sitter mot på golvet mot ett hörn inne på en dunkel toalett, med en flaska vodka i höger hand, och en uppskuren vänsterarm. Hon har brunt hår, långt, och ljusa jeans, en vit och svart randig långärmad tröja och en svart väst som ser ut att vara fylld med dunersättningsmaterial. Jag vet inte vem det kan vara, men det är någon jag på ett vis känner igen. Jag gillar inte synen. Den påminner mig för mycket av så många andra jag haft.

Nu ska jag sluta blogga, kanske laddar upp en dikt senare. Har en idé om hur den ska vara. Hej då.